|
Verksamhetsberättelse Adoptivfamiljers Förening
2005
2005 har varit ett år av konsolidering för Adoptivfamiljers
Förening. Under året har styrelsen haft sju protokollförda
möten och ett arbetsmöte. Styrelsemedlemmarna är
småbarnsföräldrar, och vi har ansett det vara
viktigt att komma ihåg. Arbetsklimatet i styrelsen har
överlag varit bra och kreativt.
På årsmötet 2005 anordnades en uppskattad
föreläsning med Christina Lagergren, logoped på
bl a adoptionsrådgivningen i Stockholm, där deltagarna
i förväg kunde maila frågor som Christina lovade
att besvara. Det utnyttjades flitigt, och blev mycket uppskattat.
Christinas anteckningar från föreläsningen hittar
ni på vår hemsida.
Vi har också arrangerat en fortsättning på
den mycket uppskattade föreläsningen med Birgit Ahlén,
verksam vid adoptionsrådgivningen i Uppsala. Det gjorde
vi den andra oktober, på Brygghuset i Stockholm.
Hösten 2004 tog hon med hjälp av en film oss med till
ett barnhem i Östeuropa. Det var en skrämmande verklighet
vi fick möta där. Hon berättade om den verklighet
som barn kan möta under sin tid på barnhem och de
följder som de kan medföra. Kan en uppväxt på
barnhem ge skador som tolkas som neuropsykiatriska problem när
våra barn kommer till oss? Birgit lovade vid den föreläsningen
att återkomma senare och diskutera vad som kan läka,
och nu är det dags. Nya rön talar om hur barns hjärnor
utvecklas - vad behöver våra barn för hjälp
av oss för att klara ett liv utanför barnhemmet? Om
man möter problem, vart kan man söka hjälp och
vilken hjälp finns att få? Birgits anteckningar från
föreläsningen finns även den att läsa på
vår hemsida.
Våra föreläsningar vet vi är mycket uppskattade,
och vi vill gärna försöka anordna flera, till
så låg kostnad som möjligt. För att stärka
våra finanser och göra det möjligt har vi börjat
titta på olika fonder som man kan söka för ändamålet.
Vi har även tagit kontakt med samtliga studieförbund,
för att se om vi kan samarbeta runt någon del.
Under verksamhetsåret har även den delen av den
nya adoptionslagstiftningen trätt i kraft som innebär
att sökande av adoptionsmedgivande måste genomgå
en föräldrautbildning innan medgivande ges. En bra
tanke. Men då den av MIA utlovade utbildningen inte blev
klar förrän i april, så har det hittills skapat
växande köer hos många kommuner. Att kommunen
ska anvisa de sökande utbildningen, men inte nödvändigtvis
anordna den själva, har hittills inneburit nästan lika
många sätt att tolka lagen som det finns kommuner
i landet. Även kostnaderna kan skilja sig, från 0
- 5000 kr för de sökande…. Vi mailade landets
kommuner för att försöka få en samlad bild
av hur det ser ut, och den hittar ni på vår hemsida
under aktuellt.
För att lyfta frågan om hur utredningsarbetet bedrivs
ute i kommunerna, så bokade vi ett möte med Socialstyrelsen
i maj. Där tog vi bl a upp:
- Höja kvalitén på utredningarna. Utbildning
och kunskap om adoption hos utredarna, samt obligatorisk fortbildning.
Vi nämnde att vi sett ett ökande problem på området
- Den viktiga kemin. Om man som sökande känner att
detta inte alls stämmer måste man ha rätt att
byta utredare.
- Vissa kommuner har bestämt sig att av princip inte bevilja
vissa medgivanden (t ex syskon eller äldre barn)
- Väntetider för att få starta sin utredning,
och väntetider för att få slutföra.
- Respektfull behandling under tiden (inte ständigt ombokas
och nedprioriteras av annat.)
- Stora skillnader hur utredningsarbetet bedrivs i olika kommuner:
En eller två utredare, helt olika metoder, olika sätt
att använda djupintervju - allt kan skilja!
- Rätten att läsa sin utredning innan den går
upp i nämnd.
- Vetskap om att man har rätt att företräda sig
själv i nämnden.
- Vid vunnen överklagan på avslag: självklar
rätt till helt ny utredning av helt nya utredare. Den frågan
är lite kontroversiell, tydligen… Vi hade tidigare
diskuterat att lyfta utredningsarbetet till länsnivå,
och där var hennes reaktion att skulle man lyfta ett av
de uppdrag som låg på kommunens socialarbetare till
länsstyrelsen, så måste det också göras
med andra utredningar, t ex omhändertaganden. Men hon såg
också behovet av att göra det vid överklaganden
åtminstone: kanske den instans som gett medgivandet också
borde göra ny utredning? Det kanske kan ge en öppning
i frågan?)
- Slutligen resonerade vi lite runt de adoptivsökandes kringkostnader,
och vi gav dem alldeles färskt exempel.
Vi upplevde mötet som mycket positivt, men inser att vi
måste fortsätta driva frågan den vägen
och andra möjliga vägar för att få ändringar
till stånd.
Vidare har vi verkat som stöd i flera fall för att
få tillstånd noggranna och genomlysta utredningar.
I vissa fall har vårt arbete utmynnat i att de sökande
faktiskt fått medgivande, i andra fall inte. Men utredningen
som legat till grund för beslutet har varit ordentligt gjord.
Vi har också haft kontakt med en juridikstuderande från
Uppsala, som sedan skrivit en uppsats om det rättsliga skyddet
för utlandsfödda adoptivbarn som vistas i Sverige som
fosterbarn hos de blivande adoptivföräldrarna.
Många frågor återstår. Tiden räcker
inte till på långa vägar, och inte pengarna
heller… Men vi fortsätter att försöka, för
vi känner att detta är viktigt, och hoppas på
ert fortsatta stöd och er hjälp!
Borlänge 2006-02-27
Margot Herrdin
ordförande
Välkommen som medlem i Adoptivfamiljers Förening!
Kontakta styrelsen - enklast via epost info@svensk-adoption.net. |
